Pojkdrömmen

Det här gruppfotot togs någon gång under senare delen av 1966. Här, när fotot togs, var mitt mål fortfarande en militär bana. Jag är längst ned till vänster. I december 1966 var jag uppe i Stockholm och testades för att bli flygförare. Allt var bra fram till jag sammanträffande med psykologen. Efter ett långt samtal berättade han att jag var välkommen tillbaka om tre år. Då fungerade det så. Jag var troligen inte mogen uppgiften då enligt psykologen.

Om jag hade varit mer tålmodig och väntat ut de tre åren till nästa uttagning, kanske jag hade fått leva min pojkdröm. Att sitta i en sådan här kupé och titta på jordens rundning.

Bild från Hallandsposten

Nu blir ju inte livet alltid som man väntar sig. Så även i mitt fall. Hur som helst så kom det annat mellan, så något ytterligare besök i Stockholm blev det inte. Jag gifte mig, vi fick barn och jag ett intressant arbete.

Under rekryten, alltså de tre första månaderna på F10 hade vi ett flertal utbildare. Bland annat denna trevliga flygare Stig Holmström. Han var fänrik och ”kompanichef” på vårt kompani. Han har varit testflygare vid utvecklingen av flygplanet Gripen.

Bild från Corren

För ett år sedan var jag tillbaka på F10 och flög Draken-simulator. Kanske försökte jag leva min pojkdröm igen. Kanske var det inte samma sak som att flyga på riktigt. Vännen Kurt Fido Johansson sade vid tillfälle att flygning sitter i ”röva” på äkta öskötska.

Troligen blir det fler simulatorflygningar när tillfälle ges och ”Bille” är ledig. Han har varit fältflygare, men flyger numera de stora flygplanen. ”Bille” är en riktigt duktig flygpedagog.

Det kunde ha varit jag!

Tag chansen när den ges.